För att verka avspänd och tillfreds kan man gnola tiddeli-pom några gånger på ett vad-ska-vi-göra-nu-då vis. Källa: Nalle Puh



14 jan. 2010

Ahhh, det första inlägget...

Så, undrar man, vad ska jag skriva om? Om jag helt bortser från att försöka vara intressant o rolig o innovativ tror jag det går bättre. Det här är en blogg om mig o mina tankar. Något man har mycket av som "nybliven alltmöjligt" som jag skulle vilja beskriva mig själv; Nybliven mamma, Nybliven husägare, Nybliven skärgårdsbo, Nybliven förskollärare och extremt Nykär (fortfarande).

Så: let´s start from the beginning shall we.

2008 träffade jag Mannen. Det var en sån där film-romantisk händelse i fyllan o villan på Kvarnen i Stockholm ( förövrigt det mest romantiska min gamla 80+ mormor kan tänka sig, t.o.m. hon är lite kär i honom). Kort sammanfattning: jag var ute med några kompisar på en "efter-midsommar-vi-vill-inte-att-festen-ska-vara-slut" utgång. Vi drack shots o körde "stampa med Leroy" (kolla youtube om ni inte vet, det är danslektioner för snygga stilmedvetna människor som vet o föra sig ute bland folk) för hela slanten: bland annat "tvätta tvätten", "spela pingis", "rasta hunden", "gå-nedför-osylig-trappa", ja, hela repertoaren. Av någon anledning jag inte minns blev jag dock bord-o-öl-vakt, och när jag stod där och med hela mitt kroppssråk visade att "jag diggar musiken, jag är ingen panelhöna, dricker min öl" kom det fram en kille, kortare än mig (en bedrift i sig, jag är 158cm). Han vill att jag ska smaka hans vodka-redbull som han köpt enkom åt mig säger han. Jag är inte dum på så vis så jag säger nej. Han envisas o säger att "han vill se mig svepa den" o blir väldigt påflugen med detta (han säkert drogat drinken eller försöker snabb-supa ner mig). Då, som från ingenstans dyker det upp en lång, mörk man med sexiga bruna ögon och säger "Kom nu, vi skulle ju ta en cigg". Hejdå lilla korta redbull-killen. Utanför Kvarnen presenterar vi oss, och som en naturlig följd på detta så börjar vi hångla. Jag följer med honom hem via ett vackert sommar-stockholm, vi stannar o ser på soluppgången o hånglar... Och på den vägen är det...

Fortsättningen på den här kärlekssagan får jag ta en annan dag, för nu hör jag hur VärldensBästaViggo börjar knorra efter lite käk därborta i sängen...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar