Day of reckoning..

Betalade räkningar idag... Gaaah! vad lite pengar det blir över efter att man suttit med papper o ocr-nummer. Skittråkigt ju! Okej och inte ha pengar när man festat på krogen, eller köpt nåt fint, men det är anus och ha pengar och sedan betala tråkiga saker som lån, el, facket osv och sedan är dom slut typ. Hoppas hoppas på schyssta rebunden från skatten jag! Förra året behövde jag inte ens deklarera för att jag tjänat för lite... Det var sjukt! men då pluggade jag ju och så iofs. Hoppas på liiite bättre i år. Då deklarerar jag på internet så får man pengar till midsommar. Skulle passa bra, för då har ju jag och min Hubby varit ihop i två år, så då ska man kanske fira det på något sätt. Och sånt kostar ju pengar vettja.

Dessutom bokade jag in mig o lilleFjärt på babysim i Mars. Det blir grejhöjta! Skönt och ha till Mars på mig och ladda för att visa mig i bikini in public också hehe. Och så anmälde jag oss i ClubGo´Boken. Då får man finfina åldersintegrerade barnböcker och kuliga leksaker anpassade efetr ålder; mycket pedagogiskt. Ska ju själv skriva barnböcker så då kan det ju vara bra och sondera terrängen lite först tänker jag. Det är nu inte vilka barnböcker som helst som ska skrivas, men jag avslöjar inte här vad knorren är med dom (tänk om nån snor idén lixom)! ;)

Igår köpte jag och Hubby lite grejer på Rusta, däribland en våg. Så nu kan jag se mina framsteg svart på vitt så att säga. 59 kilo pekar den på nu, så några stackars kilo är det kvar innan jag är nöjd! Vid 52 kan jag känna att det är godkänt, och då kommer jag nog i jeansen igen. Att väga 48, som jag vägde när jag tränade som mest, känns inte som ett realistiskt mål just nu. Men shit vilken lång väg jag kommit ändå, när jag var som tjockast (iofs med lilleman still in there) vägde jag över 70 kilo! Köpte även en bok skriven av hon från Tjockholmen som handlar om GI, så nu jävlar kör vi beach (bitch)2010!

Nu vaknar det finaste, så mer tankar nästa inlägg!

Måndag

Skoja inte att jag sovit gott inatt! Första gången Herr Korvskinn sov hela natten minsann! Vaknade vid halv sju för käk, klockan 8 ville han ha nappis och ligga brevid mamma i stora sängen istället, vid 9 lite påfyllning av mat och vid 10.30 gick vi upp! Ahhhh, prrrr, mjau vad skönt!

Vi har haft en najs helg hemma i Kulan, Mannen och jag. I lördags var vi först inne och shoppade lite skor o mojs, och sedan på kvällen kom en vän och hennes två knoddar över på Jambalaya, champagne och mys. Mmm, vad jag gillar bubblor! Viggo gillade Anton. Tror han kommer bli Viggos idol sedan (Anton är 9 år, så han är ju asatuff för Viggo). På söndagen startade vi lungt med ett par Band of Brothers-avsnitt och lååång frukost. Sedan kom Magnus över på lite fika (han hade med sig semlor, syndigt gott!) och de sista band of Brothers avsnitten tog vi till kaffet.

Idag är Han i Danmark på jobbintervju... Kanske no more officer? Vi får se, bara han är lycklig med det han gör så är jag det med! Tror han kommer tycka att det nya jobbet är kul med tjänstebil och allt möjligt, så inte kommer han ångra sig om han väljer det.

Hade tänkt att jag skulle ge mig ut på en rejäl promenad för och döva det dåliga semel-samvetet idag, men det sket sig tydligen. Som jag sagt förut är inte vagn något alternativ här, då det är skitvägar, så BabyBjörn är det jag får förlita mig på om jag vill ut. men då blir det alltid lite logistik problem, efetrsom Viggo inte vill sova i selen när jag går med honom. Så jag matade och tänkte vi skulle gå efter maten men... Han somnade så hårt den lille bubben, och söver o söver, och nu börjar det bli mörkt och då går man bara ut här om man är lite själmordsbenägen. Skit samma, jag var väl inte super-duper-sugen på och gå ut i gråa vintervädret, men jag blir så trött på och inte kunna ha mina egna kläder! Jag har nog slimmat av ett par centimeter, men jag är otålig! Och jag vet ju att enda sättet är att röra på sig, och då blir jag lite miss-pepp då jag inte ens kommer ut! Men jag har ju en cd med Yoga och ett sånt Peter-Siepen-maghjul så det är grejhöjta. Inne-träning idag då...

Egentligen skulle jag tjacka en våg så jag har nån motivations grej. Det börjar kännas gammalt och ta fram jeansen var och varannan dag endast för att konstatera och inget magiskt skett under natten. Låter i den här bloggen som att jag är väldigt ytlig och utseende fixerad, men det är jag inte alls. Tvärtom, att "våga vara ful" är attraktivt tycker jag, men man måste känna sig bekväm med sig själv. Självdistans-självinsikt-självförtroende är ett bra grundrecept. Men jag tror att det är svårt att förstå hur det känns om man inte själv fått barn. I flera månader är ens kropp inte ens egen (oavsett om man får krämpor eller inte är det jobbigt), och sedan när man väl "får tillbaka den", och man ska bruka kroppen igen som tidigare, så är den sabbad. Det är som om man lånat ut en favoritgrej och får tillbaka den trasig. Man vill ju fixa så man känner sig som sig själv igen. Det handlar inte bara om centimeter och kilon, det handlar om och känna mig stark, och faktiskt att kunna ha mina gamla kläder, där mycket av ens personlighet lyser igenom. Alla människor vill ju känna sig bekväma i sin kropp, speciellt om man ska på fest eller dylikt, men just nu känns inte det här ens som min egen kropp. Tuttarna är flera storlekar större (och allt annat med), och inte särskilt sexiga (det är mat), och resten av kroppen är som en ballong som man släppt ur luften ur; skrynklig och slapp. Kul när man är 25. Hepp, hoppas att det hjälper och träna och äta GI.

Alla människor verkar tro att Viggo ska få syskon sedan. På MVC, BVC, BB, vänner och bekanta (kanske även mannen, då han börjar kalla Vildingen för "Min Förstfödda" med basröst) NEJ. Jag vill inte vara gravid igen, No way. Jag kanske är egoist, men jag vill inte ha fler barn. jag älskar min son mer än något annat, och det är ju inte en fråga om det var "värt det"-såklart det var värt det! men jag vill inte göra det igen. Dessuton tror jag på kvalitet före kvantitet, och det finns inget som säger att det blir lika bra unge nästa gång... Så, nu har jag sagt det.

Nu ska jag leka med min son på Yoga mattan. Puss

Fredagsmyyys

Jepp, idag är det fredag igen! Längtas till ikväll när min lover kommer hem och vi ska mysa... mmmmm.. Ska försöka få lite gjort här i Kulan idag med, typ städa alltså. Brukar funka med lite Elvis högt, högt i högtalarna och bebis i sele; sen så är jag på! Imorgon kommer några kompisar över på middag, och det är ju najs om dom slipper tvätt på stolarna kring matbordet (torr sedan ett par dagar tillbaka), stora råttor i hörnen och annat bös som måste fixas. Dessutom är ju fredagsmyset desto mysigare med fresh lair eller hur.. Ska ta mig tid och pluppa i värmeljus i alla hållarna (pust! Det är MÅNGA) för och göra det extra mullimull! Ska även försöka hinna med ett litet pass Yoga idag, och en snabb bajs-prommis med Niña... Herregud, blev ju bråttom nu! Eller så chillar jag och gör det som hinns med (som det brukar bli)... hihi, städa och sedan får vi se med resten.
Har faktiskt redan fått några pussar av Mannen idag :D Han smet förbi här på väg från ett ställe till ett annat (med jobbet) och svepte in i full militärmundering med mjuka kyssar till mig, och lite gos till Viggo. Sedan åkte han på direkten igen, men nu står jag mig iaf tills i eftermiddag när han kommer hem! Mumsig karl jag har, mmm.

Nej, nu ska jag ta o plocka ner min fina son i babybjörnen, plocka fram snabeldraken och betvinga några ruskigt stora dammråttor som byggt bo i hörnen på Kulan.

oooo, tillbaka i kulan

Igår var det minsann utflykt! Niña var med husse på jobbet, och VildeViggo och jag for till stan! Bussfärd och lite tunnelbana sedan var vi back på söder igen! Jättehärligt! Jag har ju klagat på att jag inte fått promenera något härute, goddamn om jag gjorde igår! Från medis till MVC ( i snömodd, I might add) ca 30 min. Från MVC till Jobbet (tjohoo) längs årstaviken ca 1,5 tim (snömodd) och sedan från jobbet o tillbaka till medis ca 40 min (japp, you guessed, snömodd). Så idag känner jag av mina ben kan jag säga! But it´s all good, för igår kom Mannen hem med hela boxen med "Band of brothers", som bara råkar vara bästa serien någonsin. Idag blir det statisk rodelträning i soffan, o Band of brothers i spelaren. Mullimull! Och med gott samvete, för på MVC har dom våg, och min GI-diet o halvdana hemmaträning har gett resultat! Fyra kilo ner sedan nyårslöftet gavs! Word! Känns så bra att imorgon kanske mannen och jag ska lyxa till det o ha fredagsmyyys på riktigt; Dvs Bassets Original Winegums för mig. Slurpnamnam.

Det var så kul o hälsa på igår på jobbet! Var lite orolig att ungarna inte skulle känna igen mig, men den enda som inte kände igen mig var chefen (?). Hmmm. Oh, well.
Viggo blev livrädd för alla barn o skrek som en stucken gris... Måste definitivt börja en "mamma-grupp" snart o sedan gå på öppna förskolan med honom när han vuxit på sig lite. Kan ju inte ha en son som är rädd för förskolan! Jag hade iallafall jätteroligt, och när han somnat efter en stund så lekte vi o dansade på "dansmattan", jag och barnen! Gullungar!
Viggo fick en schysst Laban-gose-grej som han gillar skarpt. Tack för den! ;)

Jag passade även på att tjacka ny färg till kiss-håret igår. Konsulterade ju Grisen i Norge iförrgår, o hon sa Askblond (du kommer först få grönt hår o se ut som "Simpor o Grodfötter", men sen blir det snyggt), och sedan slinga ljusa slingor i det. Oh, well, Shrek-hår är bättre än gult känner jag just nu... Kan tyvärr inte exprementera med detta idag dock, för Mannen har tjänstgöring hela dygnet (dvs, kommer hem imorgon em), och om Trollungen min vaknar o skriker mitt i färgningen vill jag ju inte plocka upp honom i det vätesuperoxid-moln som omger huvudet när man färgar. Får stå ut tills imorgon. Keps.

Imorse när jag vaknade till jollret ( och fis-lukten! han har inte björnat på över en vecka) av en lycklig liten bebis tänkte jag på ett citat från världens klokaste lilla Björn:
"Hur underbart det skulle vara att ha en Riktig Hjärna som kunde tala om saker och ting för en"- Nalle Puh

Nu:soffa, kaffe, bebis o band of brothers!

I Kulan...

Brrr, det är svinkallt idag! I tre dagar har jag längtat efter och gå ut på en promenad, men av någon anledning så hatar vädergudarna mig. Kanske gjort lite för många fula regndanser i min dag? I alla fall så är det snöblandat regn, blåst o pisskallt. Kanon väder för o gå ut på slingriga, snömoddiga skärgårdsvägar (läs:trafikfara! finns inga trottoarer så det är lite sport o promenera här om vintern) med en nästan sexkilos bebis i selen o motsträvig, frusen hund i koppel. Nej. Sååå, vi håller oss inne i Kulan vi. Som tur är har jag öppen spis så man kan brassa lite mullig värme, men jag är så uttråkad! Nu vaknade ovan nämnda sexkilos bebis, o vill kolla in vad morsan gör vid datorn... Inget kul tydligen för han bara knorrade lite o somnade om på min arm, vilket gör att det här inlägget kommer skrivas på gammal hederlig pekfingervals. Att vara nybliven mamma innebär att man måste vara tålmodig, finurlig (allt för o roa o hålla bebisen glad) samt ej i behov av djupsömn. Alls. Inatt tillexempel, det var ändå en bra natt, somnade HerrKorvskinn o jag vid ca. elva. Upp vid halv tre o stoppa i nappisen. Vid fyra, MAT. Vid kl. sex MAT och vid halv åtta MAT (det är viktigt för lilleman med mat, nåt av det bästa han vet faktiskt, därav stora bokstäver) och vid kvart i nio kvittrande vaken! Så, man får ju sova, men inte så många timmar i sträck... Nå, idag händer det nog tyvärr inte så mycket här i Kulan tyvärr. Som sagt hade en promenad varit skönt, men fan inte i snömodd o kletigt, kallt regn. Jag behöver ju iofs röra på mig. 20+ kilo gick jag upp under graviditeten (nej, jag åt inte tårta varje dag; jag hade foglossning o var så att säga "imobil"-orörlig i typ en månad) något som satt sina spår nu. Innan HerrSötgöte kom till världen vägde jag knappa 50 kilo, så mina gamla kläder är ett skämt nu. Man känner sig onekligen sexig, attraktiv och intressant i mjukiskläder (det enda som passar) några kilos övervikt, mjölktuttar, streckmärken stora som GrandCanyon på magen, gult hår o ingen sömn(ica-kassar)! Sexy mama! Anledningen till att jag har hår i samma nyans som morgon-kiss är för att när jag var som mest less på min graviditet, o kände mig som risigast, trodde jag att lite hemmafärgning av mitt blonda hår skulle göra susen. Brunt ville jag ha, men fick svart. Nu när lilleman är ute, o jag är på väg mot gammal form igen, ville jag ha tillbaka min egen hårfärg. Jag lovar, säkert sex förpackningar av blondering har gått åt för resultatet GUL! Tjohoo.
Men va fan, idag tror jag att jag rullar ut den blå yoga-mattan o slutar vara en sån tönt. Jag är ju inte ful, och jag kan banta. Köpa hårfärg imorgon, sjunde gången gillt som man brukar säga (om man är onormalt positiv). Eftersom jag pretty much lever dagarna här i Kulan är Mannen den enda som ser mig, och han tycker att jag är fin hursomhelst. " Om det hade varit gult hår du ville ha, älskling, så har du verkligen det! Du är så fin i allt!". Hmpf, jaja, klaga hur mycket jag vill på mig själv, men världens bästa karl, det har jag!

OOO, imorgon blir det kul, för jag ska till mitt jobb o hälsa på! Först till MVC o sätta i spiral, vilket inte känns lika skojsigt o motiverande, men efter det! Alla kompisar o gullungar, ska bli skitkul! Fick höra att det går vattkoppor där, men det skiter jag i nu. Jag har undvikit och åka dit på grund av fläskfebern, men nu är ju alla vaccinerade sedan länge, och vattkoppor är väl mer inconvinient än farligt för lilleman kan jag tro.

Måste slänga på en pinne på elden nu, koka lite kaffe och sedan skypa med min älskade Gris i Norge!

fortsättningen...

Hmm, jag läste igenom mitt allra första blogg-inlägg idag, där jag skulle beskriva den otroligt romantiska tilldragelsen då jag träffade Mannen. Insåg att jag behövde utveckla lite mer... Då jag o mina vänninnor stått där o skrattat o dansat Leroy-moves hade Han hela tiden haft koll på mig från baren tydligen. Han sa häromdagen att han föll för mig redan innan han sett mitt ansikte (som sagt, bust-a-move!)... Men han visste inte riktigt hur han skulle ta kontakt, så när korta redbull-killen dök upp så räddade han mig! han svepte in där, lång o stilig, o som vilken naturlig sak i världen så gick vi bara därifrån. ingen töntigt "muck" med korta redbull-killen, utan bara, "hejdå".
Hmm, men det jag tror att min mormor gick igång på mest var: A. Han är officer, B. han skjutsade mig hit o dit nästkommande dag, C. jag utelämnade att jag sov över där första kvällen...

Två veckor senare for min nyfunna drömprins till Tchad på utlandstjänstgöring i 4 månader.
Fan.
Det var precis i början på sommaren, precis i början på kärleken, men av någon anledning så visste jag att han var värd att vänta på!
Från den dagen vi träffades på Kvarnen har vi pratat med varandra varje dag; han har suttit i små trälådor mitt i sandstormar och skyfall i öknen i mörkaste Afrika o ringt mig från en satelit-telefon med lååååång fördröjning; allt medan vattnet steg runtikring honom. Varje dag ringde han. Ytterligare ett plus hos gamla mormor, för jag bodde där några veckor den sommaren, o varje gång Han ringde, så rodnade mormor lite o hyssjade alla andra som var där "Nu ringer Han från Afrika!" sa hon.

Ja, sedan kom han ju hem (däremellan hade han en två veckors permis, som jag inte tänker berätta om, UNDERBART) på höstkanten, o till vintern flyttade vi ihop. Jag tog min förskollärarexamen strax före jul det året, o i januari började jag på mitt första arbete som examinerad förskollärare vid Zinkensdam. Åh, jag verkligen älskade mitt jobb! Det var tufft och svårt och mycket, mycket jobb men jag trivdes! I februari det året blev jag gravid, i september blev jag sjukskriven (med "risk för förtidsbörd"; en mörk, tråkig period i mitt liv) och i oktober kom VärldensBästaViggo.
Att vara sjukskriven med foglossning och "risk för förtidsbörd" innebär i princip att man inte gör något alls. Jag kunde mot slutet av graviditeten knappt gå alls, jag kände mig bara stor, tung, otymplig, jag hade ont överallt o jag var LESS! Som tur var var även Viggo less, för han valde att komma en hel månad tidigare; TACK för det!
Jo just det, vi köpte ju hus däremellan också!
När vi flyttade ihop så var det i Hans lägenhet på Folkungagatan, jättefin och mysig men när vi i Mars konstaterade att vi skulle bli tre så var ettan för liten. Det som är konstigt med Stockholm är att det faktiskt är billigare att tjacka kåk än att köpa en större lägenhet! Det ni!
Vi valde att titta runt på hus i Tyresö.
O tillslut, efter många vändor hit-o-dit, hittade vi "Kulan"(huset heter så); vårat fina hus i skärgården! Inte mer än 25 minuter från Hornsgatan (med bil),men med 150m till klippbad, o båtar (HAVET) känns det fantastiskt lyxigt att få bo här, och låta vår son växa upp här!
Om ni tycker att det låter som vi gjort allting snabbt? JA! "Fan, ingen minns en fegis", som Han sa till mig när vi skulle flytta ihop, och sedan även när vi bestämde oss för att vi skulle behålla livet i magen: Ingen minns en fegis.
Det gick också väldigt snabbt allting, och det var nästan att vi inte fixade det: Viggo kom 5 dagar efter att vi flyttat till Kulan. Snabbt.

Så, mina vänner, nu är vi framme vid dagens datum kan man säga, och framtida inlägg kommer nog mer handla om mitt liv som "nybliven-alltmöjligt", och hur en vardag i Kulan ter sig för en sådan.

Ahhh, det första inlägget...

Så, undrar man, vad ska jag skriva om? Om jag helt bortser från att försöka vara intressant o rolig o innovativ tror jag det går bättre. Det här är en blogg om mig o mina tankar. Något man har mycket av som "nybliven alltmöjligt" som jag skulle vilja beskriva mig själv; Nybliven mamma, Nybliven husägare, Nybliven skärgårdsbo, Nybliven förskollärare och extremt Nykär (fortfarande).

Så: let´s start from the beginning shall we.

2008 träffade jag Mannen. Det var en sån där film-romantisk händelse i fyllan o villan på Kvarnen i Stockholm ( förövrigt det mest romantiska min gamla 80+ mormor kan tänka sig, t.o.m. hon är lite kär i honom). Kort sammanfattning: jag var ute med några kompisar på en "efter-midsommar-vi-vill-inte-att-festen-ska-vara-slut" utgång. Vi drack shots o körde "stampa med Leroy" (kolla youtube om ni inte vet, det är danslektioner för snygga stilmedvetna människor som vet o föra sig ute bland folk) för hela slanten: bland annat "tvätta tvätten", "spela pingis", "rasta hunden", "gå-nedför-osylig-trappa", ja, hela repertoaren. Av någon anledning jag inte minns blev jag dock bord-o-öl-vakt, och när jag stod där och med hela mitt kroppssråk visade att "jag diggar musiken, jag är ingen panelhöna, dricker min öl" kom det fram en kille, kortare än mig (en bedrift i sig, jag är 158cm). Han vill att jag ska smaka hans vodka-redbull som han köpt enkom åt mig säger han. Jag är inte dum på så vis så jag säger nej. Han envisas o säger att "han vill se mig svepa den" o blir väldigt påflugen med detta (han säkert drogat drinken eller försöker snabb-supa ner mig). Då, som från ingenstans dyker det upp en lång, mörk man med sexiga bruna ögon och säger "Kom nu, vi skulle ju ta en cigg". Hejdå lilla korta redbull-killen. Utanför Kvarnen presenterar vi oss, och som en naturlig följd på detta så börjar vi hångla. Jag följer med honom hem via ett vackert sommar-stockholm, vi stannar o ser på soluppgången o hånglar... Och på den vägen är det...

Fortsättningen på den här kärlekssagan får jag ta en annan dag, för nu hör jag hur VärldensBästaViggo börjar knorra efter lite käk därborta i sängen...