Glad knubbis busar i stora sängen...
Lika glad som herrKnoppman är på bilden ovan känner jag mig nu! Solen skiner och värmer utomhus, jag hör måsarna (yay!) och andra fåglar och snön fullkomligt rinner iväg! Äntligen vår. Jag tror inte ni kan fatta hur mycket jag längtat efter vår. Alla människor i hela Sverige har tjatat om "att nu får det vara nog med vinter, man ska ju inte klaga men, nu får det vara nog." Jo, man ska visst klaga! Jag ska! Jag har aldrig gillat snö (förutom och titta lite på runt jul, och eventuellt en pulkaåkning om det vankas minttu) något speciellt, och i år var det ju HEMSKT! Äntligen kan jag och min snart sex månader gamla son vara ute i trädgården (jag vet ju knappt hur den ser ut under all snö) Eller vara ute punkt. Det var några månader när det var som kallast och mörkast som vi inte kom utanför dörren på flera dagar. Så jag tycker att jag får klaga. Och fira. Hej då vinter! Vi firade våren igår, jag och herr Vild, med att vårfixa på köksverandan och plantera mina kryddörter. Jag skulle även ge mig i kast med plantering av mina söta små syrenbuskar. Tjohoo, vad fint det kommer bli tänkte jag på väg ner mot verkstan där de ensamma små krukorna blev lämnade i snöstormen häromdagen. Jag kunde nästan känna den härliga doften av syrenblommor i vårsolen. När jag så kom fram till mina växter (som vid in handlandet hade klasar av syrenknoppar, redo att slå ut snart) var det i stort sett bara pinnar kvar. Fan. Nåt skogsdjur (typ rådjur eller hare) hade haft en egen liten vårfest och käkat upp mina buskar. Men eftersom jag är envis och eftersom jag älskar doften av syrener på försommaren, så planterade jag ned de stackars halvätna pinnarna i stora krukor på altanen istället. Där är de fredade mot glupska djur, och jag kan hålla ett vakande öga på mina sjuklingar. Så nu hoppas vi att mirakel ska ske, och att de ändå vill blomma och dofta lite framåt försommaren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar