Voggo von Vild har haft det tufft efter sista besöket på bvc. Och jag med. Han fick sprutorna på måndagen, och framåt kvällen då så fick han feber och ont i låren. jag var beredd; så var det förra gången. Så jag tröstade stackars barnet med att trycka (ja. Man gör det, stolpiller för bebbar...) i han alvedon, och sedan fick man vyssja och strö kärlek hela kvällen. En gång i timmen skulle han sedan äta den natten, och jag trodde han "gått i barndom", för så var det i början med Vildson. Igår trodde jag så mitt dumma nöt att allt skulle vara som vanligt?! Ha! det kunde jag tro!
Bebis vaknade som vanligt jazzande-glad, och lekte en stund med farmor o farfar innan de tog hunden och for. Då bröt febern ut igen. Feber=gnäll. Ont i benen gjorde det tydligen med...
Vid halv åtta hade han varit vaken o kinkig i 5 timmar drygt. Då gick vi ner till badbaljan; i vatten är han lycklig. Efter badet var han så trött så trött, men ändå tog det en dryg timma innan han somnade. Och ja, pappan var kvar i Åre. Två minuter under täcket (äntligen tystnad!) och jag sov som en gris. Hoppas vi slipper en till feber dag? Men idag kommer i alla fall mrHubby hem!
Han kommer hem idag!
Jippi säger vi i Kulan!
Såhär ser man ut när man är 5 månader, febrig o trött
Mamman sjöng tiddli-pom och såg avslappnad ut genom hela
kaoset
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar